Hälsning från andra sidan järnridån – vad händer i Belarus?

Både Belarus och Ryssland har under de senaste månaderna hamnat i nyhetsskuggan när Ukrainas kristna varit i fokus för kristen media i väst. De troende i Belarus upplever både andliga framgångar och väckelse – trots diskriminering och förtryck. Glöm inte de förföljda kristna i potatisens förlovade land. De behöver nu förbön och stöd – mer än kanske någonsin tidigare.

Skämtsamt kallas ibland folket i Belarus (Vitryssland) för ”potatisätarna”. På det inhemska språket heter potatis bulba och älskas mer än den gör i Sverige. Flera fina sorter finns som är beständiga mot angrepp av skorv, mask och annat som förstör knölen. Vid ett besök fick jag ett par kilo potatis med hem till Sverige som jag lämnade till en god vän som är professionell odlare. Han berömde dem i ordalag som enastående, fantastiskt goda och helt utan sjuklig påverkan. Inte underligt då att potatisen kommit att bli Belarus nationalsymbol nummer ett.

Den kokas, steks, mosas och äts vid alla tillfällen: morgon, middag och kväll. Tyvärr har bruket att destillera och göra sprit av potatisen vunnit stort intresse och skapat oerhörda skador på människor, tragik i familjer och personligt lidande. Vodkan flödar och är mycket billig. Ett försök att döva tristess och problem har brutit ner många människor, främst män.

Landet har en president som känner sina undersåtar väl och vet att ”bulba” är en tacksam present att få. Han har under flera av sina valkampanjer i landet erbjudit dem som röstar på honom en påse, några kilo potatis – uppskattat av många, eller hur kan man annars få 102 procent i valet? På en fråga från journalister varför det inte fanns några som ställde upp i valet mot honom blev svaret ”Det behövs inte någon opposition, när man är så populär som jag”. En del har väldigt höga tankar om sig själva.

Vid statsbesök är det vanligt att värdlandet ger en fin gåva till den besökande gästen, kung eller president, och så gjorde också Belarus president Lukatjenko när Rysslands president Putin besökte honom i Minsk. Presenten var fyra 50 kg säckar prima potatis. Lite annorlunda diplomati.

Invånarna i Belarus är ett tåligt folk som under århundraden fått se sitt land ockuperat av olika nationer. Sedan början av 1600-talet har det varit krig i Vitryssland vart tjugonde år. Det är naturligtvis svårt att skapa en egen identitet. En forskare har sagt: Vitryssarna vet vad de inte har; men de vet fortfarande inte riktigt vad de är. Man har fogat sig i sin situation och oftast valt att inte göra stor sak av det. Låt oss hoppas och bedja att folket skall få uppleva en radikal förändring och att något nytt skall komma, så att både frid och fred skall få bli verklighet i hela nationens liv.

Alkoholproblem
Alkoholen skördar stora offer, och många människor drabbas hårt. Oftast är det mannen som dricker och då slår det hårt på familjen. Misären är stor och lidandet omfattade. Den enda räddning som fungerar är frälsningen. Blir mannen frälst så följer ofta hela familjen samma väg.

Kristna organisationer gör fantastiska insatser och har, trots bristen på stöd från myndigheterna, visat positiva resultat. TCB (Teen Challenge) har coffee shops ute i landet, som fångar upp människor i behov av hjälp att bli fria från droger och alkohol. De lotsar dem vidare till behandlingshem på kristen grund (liknande LP-Stiftelsen). Resultatet för dem som genomgår program som erbjuds, visar att 8 av 10 är fria från sitt missbruk och bevarade i tron efter 5 år. Det fina resultatet har börjat uppskattas av sociala myndigheter och i flera fall accepterats och uppmuntras.

På landsbygden utanför Baranovichi ligger flera byar med pingstförsamlingar. Ungdomarna lämnar byarna för att få utbildning och jobb. Kvar blir de äldre och riktigt gamla människorna. Även här är alkoholen ett stort problem. Sedan ett par år har en av kyrkorna en ung pastor som har startat upp samlingar för män i kyrkans lokaler där de bjuds på mat. Man får höra vittnesbörd och erbjuds en plats på rehab.

Några män i församlingen besöker hemmen i byn, bjuder in männen till mötena och avkräver löfte att de ska komma. Om de inte dyker upp som de lovat går de hem till huset och handgripligt hämtar dem. Metoden är ovanlig men har gett fina resultat. Flera, både män och kvinnor, har lämnat sina liv åt Jesus och låtit sig döpas i en närliggande sjö. Det är talande vittnesbörd som berör alla och församlingens arbete har väckt stor beundran och tacksamhet hos många.

Evangeliskt kristna diskrimineras
Synen på evangeliska och karismatiska kyrkor är inte alltid välvillig i Belarus. I konstitutionen nämns de i samma paragraf som motståndare och fiender till staten, och den stolta ryska traditionen, infiltratörer, destruktiva sekter som till varje pris skall motarbetas och utrotas. Ett hot som uppmuntras av ortodoxa kyrkan som ser sin roll hotad.

Resultatet har blivit att pastorer fängslats, trakasserats eller fått höga böter. Kyrkor beslagtas och stängs. En församling i Minsk blev nyligen förbjuden att använda sin egen kyrka till gudstjänster. Staten beslagtog kyrkan och spikade igen dörrarna. Församlingen fortsatte då att hålla gudstjänster på parkeringen utanför kyrkan men blev bortkörda därifrån. Trots det fortsätter man fira gudstjänst på olika platser som annonseras internt med kort varsel. En vanlig metod för att sprida skräck och oro är att utan orsak hämta pastorer och ledare i församlingarna och föra bort dem på obestämd tid och till okänd plats. Vi känner till ett flertal fall.

Belarus är granne med Ukraina som befinner sig i krig. Belarus president Lukasjenka har tidigare sagt/lovat att landet inte skall blanda sig i striderna. Belarus har sedan tiden man var en del av Sovjetunionen kvar stora delar av militära installationer, flygplatser med mera. Till för bara några år sedan hade man också kärnvapen. Ryssland har under många år fått använda bland annat flygbaser i Belarus för sitt militärflyg vid räder in i länder de strider i, och man genomför ofta gemensamma militärövningar. Nu har Ryssland för första gången attackerat Ukraina från grannlandet Belarus enligt rapporter från Ukrainas militära underrättelsetjänst.

Belarus dras sakta in i kriget
Ryskt stridsflyg ska från belarusiskt luftrum ha utfört en ”massiv beskjutning” av byn Desna i regionen Tjernihiv. Beskjutningen genomfördes i samband med att den ryske och belarusiske presidenten träffades i Sankt Petersburg. Belarus deltar inte i kriget, men står Ryssland nära och har lämnat sitt territorium öppet för rysk militär. Den ukrainska säkerhetstjänsten ser beskjutningen av Desna som ett led i att tvinga in Belarus i kriget. Angreppet idag står i direkt relation till ansträngningarna från Kreml att dra in Belarus som stridande part.

Belarus diktator Aleksandr Lukasjenka sade under ett tal till nationen att hans land är redo att ”reagera omedelbart” om det blir föremål för en väpnad attack. Från vem? ”För mindre än en månad sedan gav jag order till de väpnade styrkornas enheter om att rikta in sig på vad man nu kan kalla beslutscentra i deras huvudstäder”, sade Alexandr Lukasjenka. Tidigare  påstod även envåldshärskaren att Ukraina ska ha riktat missiler mot Belarus, något som tillbakavisats av ukrainska myndigheter. En order har också gått ut till alla städer och byar att ordna med ett hemförsvar.

Många personer väljer att lämna landet, av olika skäl. Antalet har hela tiden ökat och myndigheterna har därför infört olika regler som gör det svårare att åka ut mot väst. I början av året kunde vi följa händelserna vid gränserna mot Polen och Litauen dit Belarus bussade stora mängder flyktingar som kommit till Belarus och ville vidare västerut. En åtgärd som Belarus genomförde för att skrämma grannländerna och EU för en gigantisk flyktingvåg via Belarus mot väst. Polen aviserade då att bygga en mur som hinder för en fortsättning. Polens statssekreterare Zaryn har nu meddelat att den 5,5 meter höga gränsmuren mellan Polen och Belarus är klar. De sista elektriska sensorerna har installerats. Den byggdes på sex månader för att stoppa Lukasjenka från att använda migranter som ett verktyg för hybrid krigföring.

Trots fler trakasserier mot evangeliskt kristna, fortsätter församlingar och kyrkor att verka. Detta trots att man vet, och erfar, den politiska ledningens bestraffningar. Människor kommer till tro, låter döpa sig och sprider vittnesbördet om Jesus som den enda lösningen på Belarus problem vidare.

En liten flickas bön blev första steget till hennes föräldrars frälsning
I en av de små vitryska byarna finns en liten pingstkyrka. De håller gudstjänster och söndagsskola regelbundet sedan flera år. Till söndagsskolan kom en liten flicka vid namn Alina på cirka 10 år. Hon älskar söndagsskolan och inte minst sångerna. Hemma sjunger hon av hjärtats lust och berättar gärna om Jesus. Det irriterar pappan som försöker få henne tyst, men det går inte.

När Alina får en liten bror blir det problem. Han har kramper och skriker hela tiden. Läkaren kan inte ge någon hjälp, och inte den ”kloka gumman” i byn heller. Alina fortsätter att sjunga och till slut tappar pappan tålamodet och utbrister: ”Du sjunger och pratar så om den där Jesus, be att Han hjälper oss att få tyst på lillebror nu!”

Alina blir tyst en stund men sedan ber hon en enkel barnabön om hjälp, och får bönesvar direkt. Pojken tystnar och det blir lugnt. Pappan blir så tagen av detta att han söker upp pastorn i pingstkyrkan och ber om hjälp att bli frälst. Lite senare även mamman. Men då reagerar den ortodoxe prästen i byn och gör hembesök. Han förmanar dem strängt att ”tänka om” och komma tillbaka till hans kyrka. Om inte så tänker han inte hålla någon begravning för dem när det blir dags. En bidragande orsak är säkert också att hans lön kommer från kollekten, och minskar antalet besökare i kyrkan sjunker den. Han ser den uppenbara risken att familjen berättar om sina upplevelser med Jesus och att det blir fler ”avfällingar” i byn. Han har säkert sett vad som hänt med dem som låter Jesus ta hand om deras liv.

Människors liv förvandlas
På rehabcentret i Baranovichi finns en familj där både mamman och pappan suttit fast i svårt missbruk. Familjen var splittrad och trasig. De är nu frälsta och har börjat bygga upp sitt liv som familj igen. Deras lilla dotter, Galina, drabbades av hepatit C och läkarna gav inget hopp om framtiden för henne. Det finns ingen bot för hepatit C. Men för Jesus finns inte ordet omöjligt och efter förbön blev Galina helt frisk. Ett mäktigt vittnesbörd, av många, om kraften i namnet Jesus.

I en av städerna där man har ett Rehabcenter var motståndet från de sociala myndigheterna särskilt svårt. Socialchefen gjorde allt för att försvåra och hindra dem i arbetet. En kväll fick man på centret besök av just socialchefen, en kvinna som var känd för sitt motstånd mot kristen verksamhet. Man anade det värsta men ärendet var av helt annat slag. Hon berättade, djupt gripen, om sin son som var kraftigt bunden i narkotika och alkohol. Han hade fått all den vård och behandling hon kände till och kunde ordna men inget hade hjälpt. Nu hade hon en fråga: Finns det plats för min son hos er? Naturligtvis fanns det plats och han är nu inne i behandlingen. Steg ett är att du är beredd att låta Jesus ta hand om ditt liv och det accepterade han. Ytterligare ett vittnesbörd om att Jesus inte känner ordet omöjligt.

Mycket i Belarus påminner om tiden i Sovjetunionen – kontroller och regler som styr människornas vardag. Kontakterna med omvärlden försvåras, eller avbryts. Utvecklingen av industri, handel med mera har stannat av och ekonomin är nästan i fritt fall. Framtiden ser verkligen inte ljus ut just nu, och med en politisk ledning som är så oförutsägbar är det omöjligt att ge några säkra analyser och prognoser.

Som alltid finns det ”vänner” som gärna hjälper till. Kina har investerat enorma summor i landet och det är säkert inte för att vara snälla. Utvecklingen skrämmer verkligen. I allt detta finns våra kristna bröder och systrar. Trots allt motstånd kämpar de en kamp för att få leva ut sin tro. Ofta till ett mycket högt pris. Låt oss inte glömma bort dem i förbön, men vi kan göra mera. Västvärldens sanktioner mot Belarus har slagit väldigt hårt på ekonomi och levnadsvillkor. Hyllorna i mataffären gapar lika tomma som de gjorde under sovjettiden. Det lilla som ändå finns är så dyrt att gemene man inte har råd att köpa. Medicin, kläder med mera är också dyrt. Vår möjlighet från väst är att ge ekonomiskt stöd. Även det är svårt men inte omöjligt.

Från Pingstkyrkan i Stöpen har vi hittat vägar att hjälpa, och varje krona som når fram är en välsignelse, inte bara för mottagaren. Vill du vara med och bidra så kan du använda Swishnummer 123 571 4563 och märk gåvan ”Belarus”. Om du vill ha mer information om arbetet och kontakterna med församlingar i Belarus så skicka oss din e-postadress till info@stopenpingst.se.

Leif Backman

One comment

  1. Guds frid!

    Ikväll har jag nåtts av information hur föräldrar till barn som går på kristen förskola i Belarus, blir utsatta för hot och trakasserier, hur skolan har svårigheter att få verka i samhället. Dom vädjar om förbön, nämner rubriken som ”akut vädjan om förbön”. Detta bekräftar vad du, Rauli, förmedlar.

    Tack Rauli för aktuell information som stärker oss att stå tillsammans i bön. Herren är början och slutet för evigt. Jesus ensam är Herre.

    Varm hälsning,
    Carina

Lämna en kommentar