Kommer renskötarna till himlen?
Under de iskalla februariveckorna kom jag att tänka på en av de mest intressanta resorna, som jag har gjort ute i världen – den var till Turukhansk i norra Sibirien. Termometern visade -58 grader, och snön knarrade under filtstövlarna, när vi gick in på gården till en byggnad som renoverats till ett museum. I huset hade den blivande ledaren för Sovjetunionen, Josef Stalin, tillbringat en del av tiden i sina unga år efter att tsaren hade förvisat honom långt bort från de politiska händelsernas centrum.
På fastighetens gård insåg jag plötsligt varför jag inte hade mött en enda lokalinvånare under resan som trodde på Jesus. Missionärers steg hade helt enkelt inte nått de här områdena – inte än i alla fall ….
Det var för kallt, service och tjänster var en bristvara, kyrkor och bönehus syntes inte heller till någonstans. Man såg renskötare följa efter sina djur på några ställen. De mer välbergade åkte förstrött på sina snöskotrar längsmed Jenisej.flodens frusna yta. Andra satt nedhukade och pimplade fisk med värmande pälsar på sig, men människofiskarnas steg verkade helt tydligt ännu inte ha funnit sin väg till de här ”farvattnen”.
På senare tid har medierna förmedlat information om de arktiska regionernas strategiska betydelse. Frågan är hur de här områdena integreras till det kristna missionsarbetet och dess målsättningar? Får aleuter, inuiter, chanter, komer, manser och selkuper i Alaska, Kanada, Grönland och Sibirien oss att stanna till och fokusera vår förbön och nyfikenhet på de här folkgrupperna. De lever ståndaktigt sitt liv i kylan och söker skydd och värme i sina igloon och kåtor ungefär som de samiska renskötarna i Skandinavien, Finland och på Kolahalvön.
På mina resor till Alaska har jag hört om hur de slaviska immigranterna i USA har startat missionsarbete bland de onådda folkgrupperna i Alaska. De har gjort flera missionsresor till de nordvästra delarna av delstaten och andra har till och med rest över det drygt 80 kilometer breda Berings sund till den ryska sidan.
Internationella studenter vid missionsbibelskolor, som stöds av Jesus4Eurasia och Avainmedia, berättade nyligen hur sju ryska samer hade döpts i Ryssland, 20 selkuper har under förra året bestämt sig för att följa Kristus i lära och tro – i Sibirien. Flera chanter har blivit frälsta vid Uralbergen. Evangeliet sprids nu bland folkgrupperna norr om polcirkeln. Vi hoppas under hösten att kunna utbilda fler nya ledare bland minoriterna i de arktiska områdena.
Mobiltelefoner och datorer öppnar nya möjligheter för missionsarbetet även i dessa regioner. Eran med vevradio, samt kortvågs- och FM-radio minskar i betydelse samtidigt som helt nya dimensioner öppnas upp genom ny digital teknik. Detta vidgar möjligheterna för att använda exempelvis sociala medier i kontaktskapandet bland flera av folken i norr.
Jag kommer aldrig att glömma när vi besökte en ort i Sibirien, där vi kunde hålla en gudstjänst på byns kulturcentrum (Folkets hus). Termometern visade tjugo grader under noll – inomhus. Pianisten tvingades ha fingervantar på sig med små hål för fingerspetsarna för att lättare kunna spela på tangenterna. Talaren rörde sig hela tiden fram och tillbaka på scenen ungefär som predikanterna brukar göra i de karismatiska församlingarna. Själv väntade jag på att mötet skulle ta slut så fort som möjligt på grund av kylan och oroade mig för att ingen skulle tala alltför länge.
Upplevelsen ökade min förståelse för varför det inte har varit någon tillströmning av missionärer bland de arktiska folken. Hade Gud kanske skapat den här miljön, då det inte fanns någon plats i himlen för renskötarfolken, eller var det kärva klimatet egentligen bara ett hinder som vi måste övervinna? Senare blev svaret väldigt tydligt för mig: Jag insåg att nentser, selkuper, komer, jakuter eller ryska samer inte skulle komma till himlen – om vi inte berättade för dem om Jesus!
Även om arbetet har framskridit på senare tid, är många arktiska folk fortfarande utan nationella livskraftiga församlingar. Vi får inte glömma att även de måste nås med Guds Ord innan Jesus kommer tillbaka (Matt. 24:14).
Nu upplever vi att en speciell tid för de här människorna har kommit. Därför arrangerar vi en missions- och bönekonferens för arktiska- och finsk-ugriska folken i Savonlinna (Nyslott) pingstkyrka.i Finland den 16-17 maj.
Den internationella, ekumeniska festivalen samlar kristna från flera olika länder för att dela passionen för mission bland dessa folk. Vi vill lära av varandra, nätverka och be specifikt för de minst nådda grupperna. Konferensens program kommer att publiceras här under våren. Tolkning ordnas i Savonlinna bland annat till finska, engelska/svenska/norska, estniska och ryska.
De arktiska regionerna är också strategiskt viktiga för Gud. Låt oss komma ihåg folken som bor norr om polcirkeln i våra böner!
Rauli Lehtonen
Skribenten är grundare av Jesus4Eurasia och rådgivande medlem i styrelsen för Avainmedia, samt ledamot i Världspingströrelsens Religionfrihetskommitté (PCRL). Artikeln har tidigare publicerats i Ristin Voitto (Korsets seger; den finska pingströrelsens tidning) och i den finska, kristna månadstidskriften Avainmedia.
Om du vill stödja arbetet bland de arktiska folken ekonomiskt kan du använda uppgifterna nedan:
Mottagare: Pingstkyrkan Borås/Jesus4Eurasia
• Bankgiro: 5861-2417
• Swish: 123-092 04 88
• Utlandsbetalning: IBAN: SE20 8000 0803 2500 4002 4234 / BIC/SWIFT: SWEDSESS Märk din gåva ”Arktiska folk”
De folk som bor och arbetar i de arktiska områden av vår planet, tjänar verkligen att få höra och äga Glädjeevangeliet om Jesus Frälsaren till deras livs trygghet, stöd och ljus i denna osäkra världsordning.
Via Gudsord och syndernas förlåtelse kan de känna sig fria från jordligt, köttsligt och känslomässigt beroende och slaveri av ondas helvetiska krafter och lögner.
När de får förstå att Jesus Kristus är också för dem Guds nåd och gåva för att ingen skulle bli förlorad utan bli räddad i Guds nåd i Jesu offerblod, död och uppståndelse för att vi syndiga människor kunde bli räddade till det eviga livet som Guds barn.